Tom i bollen

Hej, har tänkt på en sak, att egentligen är nog inte bloggning någonting för mig? För jag har hur mycket tankar och funderingar som hellst (tro mig). Men när jag sätter mig här för att skriva ner dem, så är det helt jävla tomt i huvudet? Men om det skulle vara ett paper så skulle orden komma till mig direkt. Och jag skulle ha ett helt paper fullt direkt. Tycker det är väldigt lustigt. Sätter mig för att fundera ut vad jag ska skriva här innan jag startar upp allt.
Får upp massa saker jag vill få sagt, och jag vet exakt hur ska jag berätta det. Men som sagt, när jag sätter mig här för att skriva är allt jag tänkt skriva som bortblåst.
Jag önskar att jag var en sådan som inte tänkte så mycket. Men jag tänker nog väldigt för mycket för mitt eget bästa... Tänker på hur jag skulle vilja förändra massa val jag gjort. Och hur jag inte skulle ta saker förgivet. Men det gör jag ändå? Och det gör mig galen. Försöker hela tiden att vara extra snäll och glad mot de jag älskar. Men ibland så orkar jag inte. Och då skämms jag för att jag beter mig som en självupptagen idiot. Dem jag minst vill såra, kan jag ibland såra hur mycket som hellst. Ibland utan att dem ens märker det. Men även i det mörkaste stunder när jag inte förtjänar er, tänk på att ni är det finaste som finns enligt mig och att jag aldrig vill förlora er. Ni är diamanter!

Bye